En fadders upplevelse

En fadders upplevelse från EFI:s nyhetsbrev mars/april 1993

För cirka ett år sedan fick jag höra talas om Popesti och att man som fadder kunde bidra till det arbete som pågår där. Jag tyckte det var positivt att bidragen på olika sätt kommer alla barnen till del och inte något speciellt utvalt barn. Mer och mer har tanken på att själv åka dit vuxit fram och för en månad sedan blev det en verklighet. En snöig februarikväll lämnade vi Linköping i en fullastad minibuss för en veckas vistelse i Rumänien. Under en vecka besökte vi förutom Popesti även barn på barnsjukhuset i Marghita och hann även med att besöka ålderdomshemmet i Ciutelec. Det finns många upplevelser och intryck att förmedla efter en sådan här resa, men det är två som jag särskilt kommer tillbaka till:
Den glädje som barnen visade över det nyrenoverade sovhuset, att de nu hade varmvatten att tvätta sig med och ett kramdjur som låg och väntade i deras sängar.
På barnsjukhuset låg det många barn som ingen verkade bry sig om. Många låg alldeles stilla och det kändes som om de gett upp. Men det var värt hela resan att se ett sådant ansikte lysa upp i ett leende! Väl hemma efter en innehållsrik men också lärorik vecka tänker jag ibland på barnen. Vad gör de nu och vad kommer hända med dem i framtiden?
Att vara fadder känns nu ännu mera meningsfullt och jag vill bidra på det sätt jag kan för att försöka ge dessa barn ett mer stimulerande liv.

Kristina Pettersson