Phyllis Parker berättar

EFI Fadders nyhetsbrev mars-april 2001

Jag heter Phyllis Parker och har varit hårfrisörska i 26 år. Jag är från Colorado, USA men är nu invånare i Marghita, Rumänien. Gud har välsignat mig med två familjer. Den första har vuxit upp. Barnen är utflugna och har bildat sina egna familjer. Då min man dog för fem år sedan fyllde Gud tomrummet med missionarbete i Rumänien. Efter fyra enmånadersbesök med undervisning i Rumänien visste jag att Gud ville att jag kulle flytta dit. Varje gång jag kom undervisade jag unga Cadea-pojkar i hårfrisering.
Gud lade ner en kärlek i mitt hjärta till dessa pojkar, jag kom på mig med att ständigt tänka på dem. Har de tillräckligt med mat? Fryser de? Vem tröstar dem när de är sjuka?

Då jag sålde min frisörsalong och mitt hus i januari förra året, så var det början till en ny familj. Utav de pojkar som slutade på Cadea år 2000 var det tolv som inte hade någonstans att ta vägen.
Ani, en av organistaionens socialassistenter, och jag flyttade till lägergården i Svarta Skogen tillsammans med pojkarna och blev som en familj. Ani flyttade ifrån oss vid nyår till ett annat jobb. Fyra pojkar placerades i transithem i Marghita och två i transithemmet i Chiribis. Det är fortfarande sex pojkar kvar i Svarta Skogen. De lär sig vardagliga sysslor, matlagning, dukning, diskning, städning, att hålla sig och sina kläder rena mm. Vi läser Bibeln varje morgon för frukost och ber tillsamman vid varje måltid. En del håller just på att lära sig att bedja. Andra ber med inlevelse och kraft.

Varje vecka tar jag några pojkar från Cadea och transithemmen till tandläkare. Efter ett år har nu två pojkar fått nya framtänder där det förut var gluggar. En del har fått trasiga eller infekterade tänder utdragna och andra har fått tänder lagade.
Pojkarna i Svarta Skogen och jag besöker Cadea en gång i veckan. Vi klipper hår och är tillsammans med pojkarna där. De som fyllt år den månaden får bjuda fyra vänner och vi tar med mat och födelsedagstårta med ljus. De älskar att fotograferas. Det blir ett minne att bevara. Det blir verkligen en speciell dag och för en del är det deras första tårta.

Allt det här är uppgifter som Gud har gett mig medan jag väntar på att frisersalongen ska bli färdig. Då den är klar, och jag hoppas snart, ska två av Svarta Skogen-pojkarna arbeta där med mig. De har genomgått de kurser jag haft på Cadea. Guds planer var större än jag kunde tänka ut.
Många är involverade i designen av salongen invändigt och utvändigt. Bernt från Lammhult skapar möblerna. Någon annan har skänkt tvättställ och frisörstolar. Alla detaljer har satts samman av Mönsterdesignen, vår Herre, Gud. Min bön är att förbli i hans vilja med mitt liv.

Phyllis Parker