All posts by sofia

Isac 9 år berättar om sitt besök i Rumänien

ISACS BLOG

Rumänienresan 2011

Nu sitter jag på flygplanet. Det gör lite ont i öronen, men jag tugar tugumi.

Husen är jättesmå och bilarna ser ut som flugor, men nu när vi är så här långt ope så ser jag bara måln. Pappa sitter och löser korsord i Aftonbladet. Själv sitter jag och skriver i boken. Mamma sitter och läser en tidning som heter Hem ljuva hem. Och det är mycket utlänningar ombord på planet.

Nästa dag

Vi har lämnat hotellet i Budapest. Nu är vi på tåget som går till Debrecen. Det är en masa stenhus utanför. Nu ser jag en kyrkogård. Min syster sitter och läser en prinsesatidning. Nu åkte det förbi ett tåg. Nu ser vi en potatisåker och en majsskörd.

Senare

Nu är jag framme i huset nu så är det kväll och vi siter och äter chips och dricker läsk. Och jag har träffat två nya kompisar och så har vi pallat körsbär hos grannen. Och vi har rum nummer 6 i huset och det står våra namn och välkomna på dörren. Klockan går en timme före här i Rumänien.

Nästa dag

Vi har varit på ett läger och vi spelade fotboll. Jag kunde inte prata rumänska så jag pratade engelska och det gick bra. Jag har fått min första lei sedel och de var en 10 sedel. Det är 20 kronor i svenska mynt. Föresten så var det en skotsk kille som kom och hon som skulle släpa in honom hade somnat och då var han ute till klockan fyra på morgonen. Men han tyckte bara det var kul, men det trodde inte hon som skulle släpa in honom.

Idag ska vi åka till ett barnhem för handikappade och det heter Casa Silvia.

En annan dag eller två

Idag ska vi åka på utflykt och det ska bli jättekul. Nu tar jag kort med mammas kamra. Vi har varit på ett ungdomshem som heter Brandorsa och där fanns det ett wi och det fick jag spela på det var jättekul.

Vi har varit på en skolavslutning för handikappade barn och nu har jag ätit mat. Idag ska vi åka till Draculas slott och det är 40 mil dit så vi stannar på hotell på natten.

Nästa dag

Nu har vi varit på Drakulas slott och jag köpte en mugg med Drakula på och ett par vampyrtänder.  Nu ska vi vidare till Drakulas stad där han födes.

Nästa dag

Nu har vi varit i Drakulas hemstad och vi sov i den staden en natt. Nu har vi åkt 100 mil för att se  Drakula. Vi åker på en  motorväg och nu  åkte vi förbi en lastbil. Nu åker han så fort han kan för att  komma förbi igen. Nu är vi snart hemma i  Marghita.

Nästa dag

Det är kväll och jag har inte skrivit så mycket, men jag har badat i varma källor med ett par killar  som är vuxna som mamma   och pappa. De har bott på barnhem och sen när dom vart klara med  skolan, så vart dom utslängda. Och då flyttade mamma  och pappa ut med dom pojkarna till en skog,  som heter Svarta Skogen och huset var jättetrasigt. Där var vi idag och det fanns  en bäck som jag  badade i och det var bergsvatten i den bäcken. Sen var det en källa där det var järnvaten och det  trodde man  var som mädesin så man drack det istället för mädesin.

Vi åker till våra fadderkompisar som startade Casa Alba och dom heter Lars och Barbro och dom har flyttat hit. Nu har vi  kommit till deras stuga och vi fasnade i ett hål i vägen och då fick vi ringa till grannen och han hade fyrjulsdrift och då drog han upp våran bil.

Idag var vi i en kyrka och så var det ett band som spelade låvsånger och trummisen var jätteduktig.

Idag ska vi fira min födelsedag tidigare för mina kompisar kan inte då när jag har mitt kalas. Det var jättekul att fira födelsedag. Jag kan inte skriva mer. Hej då!

 

 

Evaluation after a visit by a group of teenagers from a church in Sweden

What gave you the most positive
impression?

To see the energy and joy in the children, youth and the elderly was for sure the best part of the trip! To see the amazing help they have received. I don’t even dare to think about what it would be like if the foundation hadn’t existed.
Just like we heard that one of the young people had said, ”if people only understood how much it has meant to me”.                                                                                                                                                                                                                       I don’t think we will ever know what these people have been through or what hides behind their facade. But one thing I do understand, and that is that the joy we saw was real! Even if I can’t understand everything I saw how much it meant for them. I saw how thankful they were and the strong relationships they had with for instance Sofia. When I think about what everyone who works in the foundation does and the difference it makes, it’s unbelievable! Most of the people we met were very open and welcoming. To do something that means something for them was fantastic. We were nothing special, we just came there to be, and it meant something!

What was the most negative impression you got?

From all impressions we got we could either choose to see everything awful, everything hard, everything heavy. Or we could choose to see the joy, the difference and the importance. I chose the second alternative because there you were able to help! But behind everything nice, of course there were other things too. Everything the children and youth carried within them, youth who were never allowed to be children, people out on the streets who were in difficult situations, poor houses that people lived in, the list never ends.
But what means something is that it is possible to bring change. And we got to see that change!

What do you think you will bring with you into the future?

That this trip has meant something to me is probably obvious because I haven’t been able to write this without many tears. First thing is, I will never forget the smiles of the youth or the children’s’ laughter. And I have realized that helping people gives you so much back! And then, I really want to come back as a volunteer in the future.

What could we have done better?

We all came there with open hands, with the desire to try to get closer to the people, the desire to help and to just really have fun! I don’t think we could have done more. Not this time.

Many of all the feelings that this trip has given are really hard to find the right words for. But one thing is for sure, this trip, or actually the people we have met, has changed us all. We have seen the incredible help they have received and what has been done for them. And it is amazing!

//Sara           

 

Utvärdering efter ett besök av en tonårsgrupp från en svensk församling

Vad gjorde det mest positiva intrycket på dig?

Att se energin och glädjen i barnen, ungdomarna, och de äldre var det absolut bästa med hela resan! Att se vilken otrolig hjälp de har fått.  Att ens tänka hur det hade sett ut om organisationen inte funnits vågar jag inte tänka på. Precis som vi fick höra att en kille hade sagt, ”om folk bara förstod hur mycket hjälpen har betytt för mig!”                                                                                                                     Jag tror aldrig att vi kommer förstå vad dessa människor har gått genom eller vad som gömmer sig bakom deras fasad. Men en sak förstår jag, och det är att deras glädje vi fick se var äkta! Även att jag inte kan förstå allt så fick jag se hur mycket det betydde för dem. Jag såg hur tacksamma de var och vilka starka relationer de hade med ex Sofia. När jag tänker på vad alla som jobbar inom organisationen gör och vilken skillnad det ger, helt otroligt! De flesta vi träffade var otroligt öppna och välkomnande.                           Att få göra något som betyder något för dem var för mig fantastiskt. Vi var inget speciellt, vi bara kom dit och fanns, och det betydde!

Vad gjorde det mest negativa intrycket på dig?

Av alla intryck vi fick kunde vi antingen välja att se allt hemskt, allt jobbigt, allt tungt. Eller så kunde vi se glädjen, skillnaden, och betydelsen. Jag valde alternativ två för där kunde man hjälpa till! Men bakom allt fint fanns det självklart annat. Allt som ungdomarna och barnen bar på, ungdomar som aldrig fått vara barn, människor ute på gator som hade det svårt, förfallna hus där människor levde, listan är oändlig. Men vad som betyder något är att det går att förändra. Och den förändringen har vi fått se!

Vad tror du att du kommer bära med dig i framtiden?

Att denna resa har betytt något för mig är nog uppenbar eftersom jag inte kunnat skriva detta utan att fälla många tårar. För det första kommer jag aldrig glömma ungdomarnas leende eller barnens skratt. Och jag har insett att hjälpa människor ger så otroligt mycket tillbaka! Sen är jag riktigt sugen på att åka tillbaka som volontär i framtiden.

Vill du att vi ska göra en gemensam Fadder-insamling?

Det låter som en super idé! Att kunna hjälpa till lite när vi inte är där. En Fadder- insamling går nog att göra på 100 olika sätt. Just mig skulle det passa bäst att ge en rullande summa. Ex. 50kr/mån.

Många av alla känslor som resan gett är otroligt svårt att sätta rätt ord på. Men en sak är säker, den här resan eller rättare sagt människorna som vi träffat har förändrat oss alla. Vi har fått se vilken otrolig hjälp de fått och vad de gjort för dem. Och det är fantastiskt!

//Sara