EN BIL, ETT FLYG, EN BIL OCH 12 TIMMAR SENARE
5/9 -15
Efter en riktigt lång resa är Viktor och ”Schimon” nu på plats i Rumänien och Marghita. Igår blev första dagen av filmning med ganska mycket spännande saker och vi blev inkastade direkt i produktionen. Här kommer många volontärer för längre och kortare tider. Några av dem fick vi möjlighet att intervjua igår innan de hann åka iväg på nya äventyr. Margareta och Sven-Erik var två av dem som bor här nere nästan 6 månader varje år och lägger tid på att koordinera bygg-team mm.Det är annorlunda att göra företagsfilm i Sverige mot att skapa en film som ska avspegla en organisation i Rumänien, men det finns ändå likheter. Vad är det för berättelser som ska berättas? Hur speglar vi dem? Hur kan vi skildra livet här på bästa sätt? Hur ser livet här ut för en normal person? Det är frågor som vi ska svara på. Men det är klart att många liv har upplevt förvandling genom vad som görs här. Varje person vi pratar med berättar om det. Människor som har gått genom organisationen på ett eller annat sätt och väljer att komma tillbaka. Ofta säger vi när vi skapar film om företag att det är människorna i företaget som spelar roll. Det är dem vi vill få med. Det är människorna som är företaget. Här är det verkligen det enda som vi kan visa. Utan människorna är detta bara ett skal. Det vore inget utan människorna bakom.
Marghita är en liten stad i nordvästra Rumänien. Men än vet inte alla vilka EFI Fadder är, vad det gula svenska huset, på en av de mest trafikerade gatorna genom staden, är och vad som händer där.Lucian, en av projektledarna, talar gott om detta projektet och tycker det är viktigt att kunna marknadsföra sig även här på plats. ”Alla ska veta vilka vi är.”. Kanske det blir reklamfilm även på rumänska framöver.
Så beskriver en av de svenska volontärerna arbetet i Marghita. Ständigt blir fler människor involverade i deras projekt, och ständigt utvecklas projekten för att hjälpa där hjälpen behövs. Vi är tagna av upplevelsen vi fått i Marghita. En vecka gick fort och vi är beredda att åka igen, för att få vara med och ta del av det som händer. Då en del tid gick åt att bara orientera oss och få namnen rätt blev det mycket tid till att observera arbetet, prata med människor som är involverade i hjälpen och en hel del personer som är otroligt tacksamma för den hjälpen de fått. Namn glömmer man lätt men människorna tar man med sig överallt. Vi är imponerade av familjehemmen där föräldrar väljer att ta extra barn för att de ska få kärlek och hjälp. 2 egna barn och 6 extra barn i åldrarna 4-16 år är ingen lätt uppgift, men barnen är väluppfostrade, går i skolan och får massor med kärlek från sina nya föräldrar. Det är starkt att se hur en familj med så många barn kan fungera så bra.
Baksidan av Rumänien har vi också sett. Med de människor som absolut inte får några jobb, tigga är olagligt så de försöker så gott de kan att skapa ett bättre liv för sig själva. Men i ett land som har massor av naturresurser och all möjlighet att utvecklas har de fallit mellan stolarna där den största orsaken kallas korruption. Potentialen är enormt stor för Rumänien men den är paralyserad av politiken. EFI finns och gör stor skillnad för de som annars inte skulle ha någon möjlighet, de har inte spelat ut sin roll, behoven är hur stora som helst och jag har inga tvivel på att den organisationen kommer att utvecklas och förändras i takt med behoven.
