Casa Silvia öppnades 2003, som ett hem för barn med särskilda behov. De flesta av de boende där var barn från Casa Alba. För dessa barn blev det för stökigt att bo i ett hem med så många barn och olika personal, så ett trevligt hus köptes och iordningsställdes just för dem.
De var gulliga små barn och nu har flera av dem hunnit bli unga vuxna, som vill ta ansvar för att sköta sitt hem. De trivs väldigt bra tillsammans och alla är kärleksfulla och behagliga, som Silvia skulle säga, och hemmet har en harmonisk atmosfär.
De här barnen och ungdomarna har ett enkelt och öppet sätt och de känner frihet att vara sig själva. Jag känner mig välsignad att få jobba med dem. De skäms inte över att ge en kram, säga att de älskar en och har saknat en eller att tala om när de är ledsna och själva behöver en kram.
Jag kan också se hur trons frö växer i dem. De älskar att gå i kyrkan, de som kan, att läsa Bibeln och att applicera i vardagen det de lärt sig. Under en tid har Silvia uttryckt sin önskan att få bli döpt därför att, som hon säger ”- Jag vill komma till Gud i himlen, när Han kallar mig.” Hon döptes på Påskdagen i år. Hennes tro gör en ödmjuk och man känner att ens tro blir mer vardagspraktisk.
Tack för ditt stöd till vårt arbete! När du känner att du behöver bli uppmuntrad och behöver få en kram – kom till Casa Silvia!
Lidia Micula
