Vi hade glädjen att åter få åka till Rumänien i oktober månad. Här kommer några glimtar från vår resa. 
Marghita är oss mycket kär! Det är inte så att staden i sig är en skönhet. Speciellt inte nu då hela storgatan är uppriven och förvandlas till lervälling vid regn! Nej, men det är alla fina människor, som vi fick förmånen att lära känna när vi bodde och jobbade där, som gör att Marghita ligger oss så varmt om hjärtat. Det känns som att komma hem!
För första gången var vår son Anton med oss dit. Han älskade det nära mötet med alla djuren. Kor, höns, kalkoner, får, hundar, katter och hästar i en salig blandning. Vilket äventyr!
Vi besökte bland annat EFI/FCE´s relativt nya projekt ”After school”. Här får många fattiga romska barn möjlighet till hjälp med läxläsning. Detta gör att de kan klara av att fullfölja skolan trots bristen på stöttning hemifrån, då många föräldrar är analfabeter. Barnen får även en varm måltid samt möjlighet till tvätt av kläder och dusch.
Många romer lever i stor fattigdom och misär i Rumänien. Några av dem möter vi utanför köpcentret här i Sverige. Genom att erbjuda barnen hjälp med utbildning växer hoppet om en ljusare framtid.
Flera av de barn- och ungdomar, som vi fick lära känna på de statliga barnhemmen, är nu vuxna. För oss var det en stor glädje att få bli hembjuden till dem i deras lägenheter. De servade oss med mycket god mat! De har alla ett tungt bagage att bära från uppväxten på barnhem. Ärren är många och stora. Att nu flera av dem bor i egna hyreslägenheter och sköter sina jobb är fantastiska mirakel i sig. Flera av dem har uttryckt för oss att; ”vart hade jag varit utan den hjälp och det stöd som jag har fått från organisationen? Förmodligen hade jag bott på gatan!”
EFI Fadder/FCE´s långsiktiga arbete har gett och ger resultat! Det är oerhört roligt för oss att få se och uppleva det.
Vi vet att Gud har sin hand över all dem som berörs av arbetet och han helar deras hjärtan. Vi har så många bevis på detta. Ett exempel är en av killarna som förut var full av bitterhet. Pappan misshandlade honom som barn och föräldrarna övergav honom till ett statligt barnhem. Under många år mådde han mycket dåligt. För några år sedan flyttade han hem till sin pappa som är svårt sjuk och han har kunnat förlåta honom. Nu fick vi se glädje i hans ögon och han har positiva tankar om sin framtid.
Sista dagen blev en sorglig dag för oss. Vi besökte det statliga barnhemmet där vi förut har jobbat. Vi hade en förväntan att det skulle ha förändrats i positiv riktning. Att barnen där skulle ha det mycket bättre än förut. Vi blev dock mycket besvikna när vi insåg att så inte är fallet.
Vi förstår återigen att Rumänien har en mycket lång väg kvar till att kunna bygga upp sitt land och höja människovärdet. Därför behövs det många människor runt om i världen som vill vara med på ett hörn och stötta denna återuppbyggnad.
EFI Fadder/FCE’s arbete bidrar till en ljusare framtid för Rumänien. Det är underbart att veta!
Varma hälsningar från Carolina, Tomas och Anton Ström
