Reflektioner från en volontär

För ungefär åtta månader sedan fick jag idén att fråga om det behövdes volontärer i Marghita. Jag hade framför mig ett halvårs uppehåll från universitetsstudier och tänkte att jag ville göra något meningsfullt arbete.  Mindre än en månad senare var jag i Marghita på ett kort besök, och jag möttes av slitna hus och vägar, en virvelvind av projekt som drivs av organisationen FCE, och rumänska barn och ungdomar som utstrålade både liv, värme och hunger.

Jag har nu bott och arbetat som volontär i Marghita i ungefär fyra och en halv månad och för två veckor sedan kom jag tillbaka till Sverige.

Nu i efterhand skulle jag kunna sammanfatta mina intryck från tiden i Marghita med det där ordet ”hunger”. Barnen och ungdomarna hungrar efter uppmärksamhet, hungrar efter kärlek och bekräftelse, hungrar efter mer av livet, mer av Gud. Och ibland helt enkelt efter mat och kläder. Men vad som verkligen har fascinerat mig mer och mer ju längre tid jag har spenderat i Rumänien, är att de barn och ungdomar som jag kom dit för att hjälpa, de har istället gett mig massor! De har gett mig så mycket uppmärksamhet, så mycket kärlek och bekräftelse, lärt mig så mycket om livet och om Gud, och de har gett mig så mycket presenter utan någon baktanke.

Jag hade föreställningen att jag skulle åka till fattiga människor som behövde få något, men fick istället möta människor som är så mycket mer generösa och villiga att ge än vad jag är. Men de hungrar fortfarande, och det finns fortfarande behov av volontärer.

Jag tackar Gud för att han sände mig dit, och nu ber jag att fler ska komma.

Rut Nyman