Reflektioner från volontärslivet i Marghita!

Vi är ett par som fått förmånen att följa med ett byggteam till Marghita. Det innebär att vi lever i storfamilj under två veckor, men också att vi följer dagsrytmen i organisationen.

Vad vi gör? Männen bygger på ett förråd och damerna hjälper till med det som behövs. Det blir också tid för intressanta utflykter med minibuss som vi får låna av FCE.

FCE:s byggnation sker praktiskt med cement, spik och bräder till ändamålsenliga lokaler men det sker också ett andligt bygge där Gud får stå i centrum i gemenskap, bibelstudium, bön och lovsång. Men vi tänker på ett annat bygge som är svårare att hantera när vi inser att barnen och ungdomarna har lämnats av sina föräldrar och andra fått ta hand om dem.

Hur sker den uppbyggnaden till hela människor? Familjehemmen är här ovärderliga för att barnen ska få en trygg uppväxt och kunna utveckla alla förmågor de fått i skapelsen. FCE har anställt fyra föräldrapar som visar stor kärlek och omsorg om familjens barn. Mat, kläder och ett hem kan FCE ordna, men det de inte fått med sig i anknytningsprocessen till sina biologiska föräldrar är svårare att återställa. Vi träffar förstås ungdomar som fått skador som kanske är livslånga, men vi ser också ungdomar som växer i självtillit, får jobb och som skaffar sig en yrkesutbildning. Alla är ändå lika viktiga!

En dag fick vi besöka skolan på Brandusa som startade i oktober 2013. Insatsen som FCE gör där är inriktat på barn från fattiga familjer som får ett mål mat, kläder tvättade och läxhjälp efter den ordinarie skolans slut. Barnen hämtas vid skolan och skjutsas hem på eftermiddagen av personal i FCE. Detta börjar nu bli uppskattat och flera barn står i kö för att få samma förmån. Vi önskar skolan Guds välsignelse i det fortsatta uppbyggnadsarbetet. Barnen får bo tillsammans med sina föräldrar och det tror vi är det allra bästa.

Ungdomarna sätter värde på oss volontärer. Det känner vi genom att de kommer fram och hälsar på oss både på stan och i FCE:s ungdomsgård Klubben. Vi förstår att de tackar Gud för hjälpen de får genom att vi är faddrar i organisationen. 

Ni svenskar är de föräldrar som vi aldrig har haft”, uttryckte sig en kille från stödboendet Brandusa.

Vi är glada och tacksamma för vår tid här i Marghita men erkänner att det är ett visst motstånd att resa när man går hemma i Sverige. ”Motstånd är till för att övervinnas” och det finns plats för fler volontärer i FCE. Så välkomna säger vi som reser hem på onsdag.

Hälsningar från Christina & Anders