Kampen mot människohandel

Under några dagar i juni så fick medlemmar ur Nationella Metodstödteamet mot Prostitution och Människohandel (NMT) förmånen att besöka EFI Fadders arbete i Marghita, Rumänien. Resan finansierades av Länsstyrelsen i Stockholm. Totalt deltog 12 stycken personer, samtliga av oss var statligt anställda och vi representerade följande myndigheter; Åklagarmyndigheten, Polisen, Socialtjänsten, Migrationsverket, Länsstyrelsen och Socialdepartementet. Den minsta gemensamma nämnaren för oss alla var att vi till vardags är specialiserade på och arbetar med just handel med människor i Sverige.

Syftet med resan var mot den bakgrund att vi i Sverige de senaste åren upplevt en kraftig ökning av personer från Rumänien som anträffats i människohandelssammanhang, många av dem med romsk bakgrund. De vanligaste formerna där vi har sett att just människor från Rumänien utnyttjats är i prostitution och tiggerisammanhang. Med anledning av detta så anordnades denna studieresa för att lära oss mera om den bakgrund och sociala utsatthet som många av dessa människor kommer ifrån. Detta för att vi själva ska bli bättre på att bemöta och försöka hjälpa de människor som fastnar i människohandlarnas klor och som sedan förs till Sverige för att utnyttjas.

Resan började med att vi flög till Budapest där vi sedan åkte buss för att ta oss till Oradea där vi skulle bo. När vi skulle passera gränskontrollen mellan Ungern och Rumänien fick vi problem då det visade sig att en i gruppen hade ett pass vars giltighet hade gått ut. Detta löste sig som tur var till slut men vi var framme vid hotellet i Oradea först vid kl. 04.00 på morgonen.

De två följande dagarna bestod av ett intensivt program med långa dagar i 35 graders hetta. Vi fick så klart lyssna till Lars, Barbro och Sofias berättelse om EFI Fadder’s historia, hur allt började fram tills idag. En otrolig utveckling! Vidare fick vi med egna ögon se en stor del av EFI Fadder’s arbete och möta massa fantastiska människor. Det finns i synnerhet två stycken händelser som jag skulle vilja nämna lite extra. Brandusa

Det första är besöket på stödboendet för ungdomar; Brândușa. Här fick vi träffa ett stort gäng härliga ungdomar och eftersom flera av oss från Sverige arbetar med just människohandel så önskade Lars och resten av EFI-gänget att vi skulle berätta lite för ungdomarna om vilka risker som finns och hur illa det kan gå om man inte är försiktig. Vi satte oss helt enkelt ner med dessa ungdomar på kvällen och berättade om vad människohandel är, hur människohandlarna rekryterar sina offer, varningssignaler osv. Responsen var enorm! Dessa ungdomar hade så mycket frågor att de knappt kunde hejda sig! Man märkte verkligen att detta var något som flera av dem hade kommit i kontakt med. Vissa av dem hade själva fått suspekta jobberbjudanden eller så kände man någon vän som helt enkelt bara försvunnit utomlands och som man inte längre visste vart hon/han var. Denna kvällssamling med ungdomarna fick avsluta vår första dag i Marghita och det kändes verkligen som att ungdomarna tog till sig vad vi berättade för dem.

Den andra händelsen som jag skulle vilja nämna är besöket som vid gjorde dag 2 i en romerby som låg ute på landsbygden. Det som mötte oss där kommer jag personligen aldrig att glömma och det är svårt att beskriva i ord vad vi fick bevittna. Barn utan kläder. Barn utan mat. Barn utan kärlek. Hela familjer som bodde på några kvadratmeter stampade jordgolv. Inga jobb. Ingen sjukvård. Ingen mat. Inget hopp. Inget att leva för. Jag tror att flera av oss, inklusive jag själv, tänkte att sådana här förhållanden endast återfinns på någon avlägsen plats i Afrikas djungel eller någon annanstans långt, lång borta. Men att det år 2013 återfinns rena ghetton i ett land som är medlem i Europeiska Unionen och som bara ligger några timmars flygresa från Sverige blev en ögonöppnare för oss alla. Trots att de flesta av oss var garvade poliser, socialsekreterare, åklagare, migrationshandläggare osv. som sett mycket elände hemma i Sverige så var det nog näst intill omöjligt för oss alla att hålla tillbaka tårarna när vi fick se och uppleva denna totala misär.

Simon in roma villageMen denna resa var inte bara sorg och elände. En av de saker som verkligen slog mig var i mötet med alla de unga tjejer och killar som var en del av EFI Fadder’s olika hjälpprogram. Jag är i mitt arbete van vid att träffa unga rumänska tjejer som placerats i lägenheter eller på hotellrum i Stockholm för att sälja sexuella tjänster till svenska män. I mötet med dessa tjejer så finns det alltid en genomgående röd tråd av hopplöshet, ungefär som att livsgnistan inte längre finns kvar. På denna resa så träffade jag i EFI fadder’s arbete flera unga tjejer och killar med liknande bakgrund och som varit runt i olika delar i Europa och utnyttjats i olika sammanhang. Det som dock blev väldigt påtagligt i mötet med dessa ungdomar var hur de fått hoppet tillbaka. Trots oerhörda trauman så kunde jag verkligen se hur dessa unga vuxna hade fått tillbaka livsgnistan. Och detta är antagligen det bästa betyget av alla till EFI Fadder’s arbete – att de ger hoppet tillbaka till de som tidigare inte haft något hopp.

Ingen av oss åkte hem oberörd från denna resa. Sofia, Lars, Barbro, övriga medarbetare på plats i Marghita samt och alla ni andra som är engagerade i EFI Fadder – det arbete ni gör är helt obeskrivligt. Ni har verkligen lagt ner hela era liv för att hjälpa de som ingen annan bryr sig om.

Jag vill uppmuntra och utmana er alla som läser detta till att stötta EFI Fadder’s arbete – det tänker nämligen jag göra! Här har jag med egna ögon sett att varenda liten skänkt krona går hela vägen fram till de människor som verkligen behöver dem och pengarna ”försvinner” inte på vägen i form av massa onödiga omkostnader.

 

Simon & Daniela (who wish to be a policeman) Bästa hälsningar,
Simon Häggström

Kriminalinspektör vid Prostitutionsgruppen, Stockholmspolisen